Sova är silver, vara vaken är guld
Daniel stack iväg för att träna. Jag skulle lägga bebis. Bebisen ville inte sova...
Vi började vid 18.30 med gröt, välling, nattblöja, godnattsaga och allt det där. Jag till och med sjöng om hoppe hare. Släckte lampan och bad en stilla bön om att processen skulle bli kort. Det stod ganska snabbt klart att jag inte skulle bli bönhörd.
"Babababababa..." En napp flög genom luften. Bebiskroppen krängde runt och ålade sig upp i sittposition, skrattade högt och applåderade. Jag brottade ned honom vilket resulterade i ett ilsket vrål.
Lugnet lade sig. Hade han somnat?
Därefter, två nappar klonkade mot varandra någonstans i mörkret. En fot dunkade i väggen och den andra kom farande och träffade mig i ögat.
Nappen spottades ut. Två små svettiga händer greppade om mina kinder - åh så gosigt gossebarnet skulle pussa mig... Nehej, han ångrade sig, bet mig i hakan och slemmade ned min vänstra kind. Saliven rann ned över halsen.
"Ouäoäuoäuoäuoäu..." Svettig bebishand drog mig i näsan. Ett bebisfinger tryckte sig långt in i min vänstra näsborre.
45 minuter senare. Jag tog en dusch. Gossebarnet satt i babysittern och vrålade under tiden. Vi fixade disken och vek tvätt. Aktuellt på i bakgrunden, vi läste alla godnattsagor igen. Sjöng hoppe hare tre gånger till. Smög in i sovrummet och låtsades som att vi bara skulle softa lite.
Då äntligen. Bebisen slappnade av och somnade. Efter totalt en timme och trettiofem härliga minuter.
Och då tyckte någon käck person att det var dags att smälla av ett fyrverkeri. Bredvid vårt hus. Gaaaaaah!!!!!
