Vattkoppor
Till att börja med har Hugo "sovit" stökigt de senaste nätterna. Hans sömn kan närmast beskrivas som ett konstant vakentillstånd. I natt hade han sovit totalt tre gånger trettio minuter när klockan var 05.23. Då vaggade jag in till
Daniel för att få byta plats.
"Ok" viskade han. "Tilda har kissat i sängen."
Såklart. Jag hade - mot bättre vetande eller som en direkt konsekvens av min djupgående sömnbrist - efter högljutt framställt önskemål från Tilda gett henne ett glas saft, fyllt till ytspänning, precis innan läggning.
Kiss alltså. Whatever. Jag var så trött att världen gungade när jag trampade genom en hög med sängkläder och kröp ned bredvid Tilda. Efter fyrtio minuter började hon gny, gnälla och korva runt. Jag nöp fast henne i ett järngrepp och lyckades
få henne att somna om till ljuvliga 07.18. Efter härliga två timmars sömn var det så dags för en dag av vab.
Hugo var beundransvärt tapper under dagen ändå. Drack saft med antihistamin trots att det smakade "gammal blöja" enligt honom. Då och då skojade han till det. Under natten hade jag berättat att mormor behandlade mig med potatismjöl när jag hade
vattkoppor (och vitlök i öronen när jag hade öroninflammation - inte slösa på skattemedel och gå till vårdcentral, eller vilka skäl som nu låg bakom detta). Vid frukosten började Hugo skratta så han kiknade. Sen sa han: "Mamma, när du var borta
och mormor vaktade oss, då blev jag sjuk och mormor rullade mig i socker!" Ändå inte helt osannolikt.
Det som hade kunnat vara en "mysig vabdag" med film och glass föll på sin egen orimlighet i och med att Vildan var hemma. Hon - som sovit ostört trots nedkissad säng - och varit hemma från förskolan i flera dagar var ungefär lika utvilad
och understimulerad som man kan föreställa sig. Hon pratade oavbrutet.
"Mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, du kan läpa mig koka kaffe. Mamma, mamma jag vill ha saft! Mamma, mamma, du ska vaja en hund. Mamma, mamma..."
Hon har under dagen hällt ut en kanna vatten i lekrummet, på eget bevåg spelat och blandat samtliga spelpjäser och spelkort, retat Hugo genom att trycka på sitt spelande trollspö upprepade gånger precis vid hans öra, flyttat alla saker från hallen till
köket och byggt en rutschkana av bäddmadressen i sovrummet. Och det här var bara ett axplock av all verksamhet hon sysselsatt sig med under dagen. Eftersom jag själv rörde mig som i seg sirap hann jag inte förekomma hennes upptåg utan fick bara
ge upp medan hemmet vändes upp och ned på.
Till slut initierade jag ett halloweenpyssel. Bara för att få sitta still i åtminstone femton minuter. Och för att Hugo skulle få göra något han tycker är kul. Under en begränsad tidsrymd satt faktiskt barnen på varsin stol, flitigt tillverkandes papperspumpor
och pappersspöken. Det blev en vimpel, såklart. Man kan inte ha för många vimplar som ni vet. När jag hängde upp den i hallen kom Hugo och snyftade. "Jag vill inte ha den här sjukdomen mer!" Lille lille gubben. Det är faktiskt så synd om
honom just nu. Utslag över hela kroppen och feber som kommer och går.
Därefter kom Daniel ÄNTLIGEN hem från jobbet. Innan han ens sa hej sa han följande gallfebersframkallande mening: "Jag är så trött!"
Mina ögon typ rullade bakåt i huvudet när jag med mässande och djup stämma vrålade: "Du är inte lika trött som JAG!!!!!! Jag är medvetslös!!!!
Imorgon vab för mig igen. Vi räknar med att få vaba en månad ungefär. Det är vad alla olyckskorpar säger att man får räkna med när man har två barn...