Evakuerade
1. Han har åter börjat kommunicera med ord istället för läten.
2. Han äter - om än med stor försiktighet - fast föda.
3. Han har återgått till sitt ironiska sarkastiska jag. "Jag gillar dig bättre när du är sjuk" sa jag. "Du är mycket mer kärleksfull när du upplever dig vara nära döden." "Aha!" svarade Daniel kvickt. "Nu vet jag vem
som matförgiftade mig i smyg."
En fördel med att Daniel är på bättringsvägen är att det nu finns mer utrymme för mig att gnälla över mina fysiska besvär. Som huvudvärk t.ex. som jag haft sen i förrgår. Eller min blåmärksprydda fot som så totalt kommit i skymundan. Se bild! (Känsliga
fotfobiker varnas, läs Fredrik.) Uppstod hemma hos mamma i hennes påstådda "urrensade" hem. Hon har lagt veckor på att göra sig av med saker hon inte använder och har med stark övertygelse låtit påskina att hennes hem nu mer är "renat"
från överflödiga prylar. Döm om min förvåning när jag flyttade på ett soffbord och det rasade ut tidningar, glasunderlägg, tandpetare, pillerburkar och andra oidentifierbara men tunga saker rakt på min stackars högerfot. Ingen familjemedlem (barnen
räknar jag inte ens, de visar bara intresse när de själva slår sig) tog notis om min stackars fot då. Så idag fick den äntligen upprättelse när jag kunde visa upp ett präktigt blåmärke. Skönt att ordningen är återställd.
Ingen annan familjemedlem har uppvisat några magsjukesymptom. GUDSKELOV. Så vi stuvade ånyo in vår Italienpackning i bilen och styrde kosan mot Orust. Eftersom det inte gick att boka om eller hitta annat flyg till Sicilien valde vi att låta evakuera
oss till det näst bästa stället på denna jord. Västkusten. Och mer exakt Orust. Det är alltså inte så synd om oss egentligen. Vi börjar däremot undra om vi för olycka med oss. Efter ca fem minuter i stugan uppfattade mina synnerligen välutvecklade
näsborrar (jag har faktiskt EXTREMT bra luktsinne) en förnimmelse av... brandrök. Ingen hade hunnit använda förbränningstoaletten så jag flaxade runt på tomten och sniffade i olika väderstreck. Det visade sig brinna på ett kalhygge endast
7 km härifrån. (Den mer exakta informationen fick jag emellertid läsa mig till på nätet.) Branden uppskattades till ytan motsvara tre fotbollsplaner. Helikopter kom och räddningstjänst från när och fjärran. Det kändes otäckt såklart.
Och än en gång denna sommar gick tankarna till alla de stackars människor och djur som drabbats av värme och torka och eld. Då är en inställd semesterresa ganska futtig i jämförelse.