Fredagsmys
Precis när jag sträckte mig efter ett chips fäste storebarnet mig med blicken och lyckades med sitt sjukt skarpa sinne för detaljer frammana ett löfte jag tydligen gav honom igår.
"Mamma, vi skulle ju spela kort idag."
Ingen minnesklocka plingade i mina öron.
"Vadå för kortspel?"
Då svarade Hugo något i stil med:
"Arkipelago" eller "Dysfunktionia"
Det rörde sig alltså om ett hittepåspel. (Utgår jag ifrån.)
Sen tvingade han mig att lämna den varma gosiga platsen i soffan för att hitta kortleken.
"Så får du blanda!" manade han på.
Jag gjorde som jag blev befallen och sen delade vi på kortleken.
"Nu lägger jag mitt dartofinchi-kort. Den kommer snurra bort dig, anfall!" messade Hugo med upprymd stämma och la fram ruter fem.
Ööööh...
"Okej, då lägger jag mitt fladdermuskort och det växer att vampyrtänder på alla" svarade jag.
"Aha! Då lägger jag mitt styrsradecho-kort och han flyger och kastar dig i rymden. Och sen lägger jag stjinbipo!"
"Får du lägga två kort?" undrade jag.
"Ja" svarade Daniel och nickade.
"Vadå, kan du det här spelet?"
"Ja, vi spelade det igår."
Hmmm...
Tilda blandade sig i leken.
"Vad gör ni mamma? Jag vill också!"
så slet hon spaderkung ur mina händer.
"Nu lägger jag pandada" skrek Tilda och kastade kort omkring sig. Fattade omedelbart vad spelet gick ut på tydligen.
Sen var naturligtvis infernot igång. Båda barnen ville ha spader fem samtidigt och plötsligt var en joker kapad på mitten. Precis när det hela höll på att övergå i fysisk handgemäng gjorde jag en avledande manöver.
"Nu borstad vi tänderna!"
Alla vände sin ilska och upprördhet mot undertecknad. Det finns inget som enar så som en gemensam fiende. Gammal beprövad strategi.
Efter pyjamas-påklädnads-brottningsmatch kunde vi äntligen krypa ned i sängen. Tilda somnade bums medan Hugo låg och skruvade på sig. Plötsligt tryckte han mig på rynkorna runt ögat.
"Men vad är det här mamma?! Du ser ut som en gammal tant!"
