Nyår
En annan sak jag brukar grunna på inför varje nyårsafton är vad som varit det bästa med det gångna året. Den frågan brukar jag också plåga våra gäster med, vilket naturligtvis kommer ske även imorgon. Men först ska ni plågas - vad har varit det bästa med det här året?
Jag har funderat på det mer än vanligt. Inte för att frågan på något vis är svår att besvara - det bästa med det gångna året är givetvis födseln av min ljuvliga dotter och att se Hugo kyssa hennes fjuniga lilla huvud. Nej funderingarna har snarare kretsat kring det märkliga med att ett och samma år har varit så jobbigt och tungt men samtidigt så underbart. Att efter en dyster vinter och vår när livsglädjen liksom försvann få uppleva den där rusiga känslan när livet är at its very best. Då vet jag att jag åtminstone levt ordentligt det här året. Jag känner mig sorgsen. Men förväntansfull. Och så oändligt tacksam. Tacksam för min underbara familj, för livet och för att bo på Hisingen där det aldrig är långt till ett industriområde. Vad är väl gröna skogar när man har ett barn som älskar lastbilar, traktorer och utryckningsfordon? 
Jag är tacksam för att en av mina bästa vänner äntligen fått vind i seglen och mår bra igen. Jag är tacksam för att en annan av mina bästa vänner fått en underbar liten dotter. Jag är tacksam för att vår villa Solkullen om och om igen fylls med bubblande skratt från familj, släkt och kära vänner. Jag är tacksam för Daniel. Och sjukt nöjd över att han erkänt att jag är bättre än han på slalom.
Gott slut. Gott nytt. Jag önskar er alla ett glas äkta champagne imorgon. Ingen mousserande skit. Moahahaha!