Renoveringen färdig
Hantverkarna har iofs gjort ett jättebra jobb (med undantag för rörmokaren som orsakade en vattenläcka med efterföljande vattenskada). Men frustrationen över att de aldrig kunde få ändan ur vagnen och slutföra eländet väger tyvärr över och jag kan inte rekommendera dem ens till min värsta fiende. För det var först igår, 6 månader försent, som det äntligen var färdigt.
Att snickaren överhuvudtaget dök upp igår kan vi tacka Daniel för. Daniel har varit otroligt trevlig och haft en ängels tålamod men plötsligt föll en liten droppe som fick hans bägare att rinna över. Jag tror jag skrivit om det förut - hans fantastiska förmåga att ryta till när det verkligen behövs. Daniel hade sagt åt snickaren att jobbet måste vara färdigställt denna vecka eftersom beräknat förlossningsdatum var den 7 september (!). När de trots löfte om att komma i tisdags inte dök upp skickade Daniel ett upprört sms. Vem vet vad det stod 😳 men på onsdagen dök snickaren upp, nervös och uppenbart orolig över "Daniels irritation". Dessutom såg han medlidsamt på mig och sa att det måste vara jobbigt för mig som gått över tiden... Uppenbarligen är jag tillräckligt stor för att anses kunna föda när som helst (beräknat förlossningsdatum är ju emellertid först 29 oktober 😡).
Följden av att städskrubben äntligen är färdig var givetvis ett efterföljande ikeabesök. 😱 Vi var ute efter ett hyllsystem och förvaringslådor. Rätt simpelt köp kan tyckas men framför allt tråkigt. Jag hade hellre tittat på ljus och pynt. Antagligen var Hugo av samma uppfattning (vår lille mini-Ernst) för han protesterade högljutt när vi ingående studerade längd på hyllplan mm. Det enda som gjorde honom nöjd var att ha en plastlåda på huvudet och att jag samtidigt sjöng "min hatt den har tre kanter" och trummade med fingertopparna på lådan.
Hemma började Daniel fixa med skrubben direkt. Han är en jävel på att fixa. Och stöka till, se bild...