Att bygga en teaterscen
Igår kväll var Daniel ute på galej. Eller nått. Som alltid när han är iväg kommer jag på diverse fantastiska projekt som ska genomdrivas - med start påföljande morgon. Dvs idag.
Denna gång hade jag funderat på hur underbart det vore med en teaterscen i källaren. En upphöjd scen. Något ridåliknande. Belysning. Osv. Tänk vad roligt att showa loss där! Eller kanske genomföra en dockteater. Varje barns (och barnslig vuxens) dröm.
Jag messade mina idéer till brorsan. "Hmmm, ska det vara för kommersiellt bruk? (Seriöst?!) Kan ni inte bygga en musikscen i trädgården i så fall. Det är ju så populärt med "hemmaspelningar" nu förtiden" svarade han.
"Va? Är det? Eller vad är det?" undrade jag.
Och så tänkte jag, ja varför inte? Jag skulle lugnt ha Lars Winnerbäck här en kväll för lite musik.
Nåväl, åter till teatern (musikutomhusscen kändes ändå som ett projekt man bör initiera om våren). Faktum är att jag gick i teaterskola när jag var liten. På fritiden förstås - det var alltså amatörteater och ingen scenskola. Men vad jag älskade
det. ÄLSKADE det. Dessutom sysslade min farbror med teater då. Så det var ju extra spännande att få se honom på scen. Eller att lyssna till hans radioteater om Harry, Peter och Pajas. När jag fyllde år en gång fick jag en bok om teatersminkning
av honom (inslagen i tidningspapper och plåster) och jag minns fortfarande den gång jag fick besöka hans teatergrupps rekvisitaförråd. Underbart.
Så idag bar det iväg till IKEA för inköp av tyg till "ridån". Sen ordnade vi med lastpall, masonitskiva och färg. Daniel var iögonfallande behjälplig. Kom med idéer och föreföll riktigt drivande i projektet. På sätt och vis oroväckande.
Ugglorna hoade i mossen.
"Vad roligt att du är så engagerad" sa jag. "Varför då?"
"Det ska bli så kul att se dig framträda på Tildas kalas! Jag är så förväntansfull. Vi ska fixa biljetter och popcornskålar så det blir på riktigt!"
Öööh... Framträda...
"Fast, i så fall får vi göra dockteatern tillsammans. Jag kommer ju inte kunna hålla i alla dockteatergubbar (som jag för övrigt tänkte tillverka av gamla sockor - tänk lillstrumpa och systeryster) alldeles själv."
"Åh nej!" hojtade Daniel. "Vem var det som fick bära trikåer och agera spindelmannen på Hugos kalas?"
Ok, Daniel har faktiskt en innestående där... Till slut enades vi om att - för det fall teatern hinner bli färdig - Daniel ska sköta ljus och ljud. Och något säger mig att vi kommer bli färdiga med hänsyn till det fokus och engagemang samtliga familjemedlemmar
uppvisade bara när vi byggde "scengolvet"...
