Magsjuka in da house
Natten till idag insjuknade båda barnen i magsjuka. Båda kräktes ned varsin dubbelsäng. Lakan, täcken, kuddar, prydnadskuddar, gosedjur, pyjamaser mm. Varför kommer alltid den första kräkningen på natten? Varför kan man inte vaccinera sig mot magsjuka? Varför är ingen i vår familj immun?
Hela natten tillbringade jag i soffan med Hugo som ömsom sov, ömsom kräktes. Kräktes var femtonde minut. Jag sprang upp och ned i källaren med TVÄTTPROJEKTET deluxe som alltid uppstår vid kräks. Källaren är fortfarande fylld av textilier, trots att jag kört tvättmaskinen oavbrutet.
På morgonkvisten föreställde åtminstone jag mig att barnen skulle ta någon form av sovmorgon. Men icke. Tilda som under natten tillbringat ex antal vakentimmar i sin faders omvårdnad kvittrade som en liten lärka i arla morgonstund, precis som vanligt. Väckte Hugo. Och så var det igång igen. För de två små var alltså inte trötta. De ville köra på ungefär som vanligt. Högljudda riviga lekar och klart måste mamman och pappan vara med. Jesus Christ.
Snabbt kom de obehagliga symptomen smygandes. Illamående, frossa, magknip...
"Tror du vi klarar oss?" frågade jag Daniel. Jag vet - fool. Men hoppet är ju det sista som överger människan sägs det. Uppenbarligen retade jag någon högre (eller kanske lägre?) makt för ögonblicket efter fick jag skaka hand med toaletten.
Hur det ska gå med Daniel är oklart. Det är ju fullständigt omöjligt att försöka värja sig från baciller från magsjuka barn. Aldrig någonsin tidigare har de velat sitta så nära, sticka in sina fingrar i våra munnar (why liksom?) eller pussas (vilket ju iofs är mysigt).
Ett sista gnäll. Vi är ännu inte heller friska från veckans inledande förkylning... Och jag och Hugo tvingades ställa in vår planerade resa till Örebro. Och jag hade inte köpt ombokningsbara tågbiljetter. (Det sista så klantigt att jag knappt vågar nämna det.)
Jaha. Men trevlig helg då.