Öroninflammation

Igår kväll vaknade Hugo vid 20.40, vrålade efter mamma och tog sig oroväckande för öronen. Han kom inte till ro så jag lyfte ned honom till vardagsrummet där han satt som en liten koalabjörn i min famn och tittade på Laban. Inget annat dög. Givetvis fick han vara hemma idag. 

Pjuh! Man skulle kunna tro att en sjuk människa ville ta de lugnt, ligga still och ha det skönt. Icke. Följande aktiviteter har Lilleman ägnat sig åt idag:

1. Åka Bobby car med hög hastighet in i möblemang.

2. På olika sätt försöka mörda sin lillasyster. Bla genom att åka Bobby car in i hennes babysitter, slänga sig över henne i dubbelvagnen samt pressa in en slev i hennes mun - allt under hennes förtjusta tillrop. Hon avgudar sin bror.

3. Stå vid vattenkranen, fylla ett gammalt snorpapper med vatten för att sen suga ur vätskan och svälja. 

4. Med mig sittande på golvet, hänga över min rygg och hålla i mitt hår (som man håller i tyglar ungefär) medan han väste: "bajs". Och bajsade.

5. Springa. Hoppa. Dansa. Klättra. Kladda på fönstren. Hälla ut mjölk på bordet. Hälla ut mjölk på golvet. Skutta. Göra hopplasteg. Skrika. Tjuta. Vråla. Och grina.
Visa fler inlägg