Världens bästa Daniel
"Malin, kan du komma lite?" ropade Daniel från källaren. Eftersom jag förtillfället inte gärna rör mig i onödan svarade jag skeptiskt:
"Är det verkligen jätteviktigt?"
"Ja!"
Inuti blöjor finns (uppenbarligen) ett geleliknande material. Eftersom blöjan tål en hel del kiss men rimligtvis inte förmår suga upp 4 liter vatten (eller hur mycket det nu cirkulerar i en tvättmaskin) hade blöjan gått sönder. Och tvättrumman - inklusive all tvätt - var nu fylld med genomskinlig gelé. Storsanering påbörjades. Daniel fick gå ut och skaka tvätten medan jag ömsom dammsög ömsom skurade tvättmaskinen. Mysigt med kvalitetstid tyckte vi.
Slutet gott allting gott. Fram till dagen efter när jag på ett - sinnesförvirrat-och-äsch-det-måste-väl-fungera-nu-kör-vi-sätt - lastade maskinen full med två badrumsmattor och startade maskinen. Har jag nämnt att jag är kass på att tvätta? Och dessutom är rätt vårdslös? Det är klart att jag aldrig skulle komma på tanken att tvätta exempelvis en persisk matta i vanliga tvättmaskinen. Någon form av eftertanke besitter jag. Men två små badrumsmattor kunde väl inte skada.
Men jo, det gick tydligen inte. Maskinen tjöt, ett varningsmeddelande blinkade ilsket rött och luckan satt fast. Innanför glasrutan skymtade jag ludd, lödder och vad som en gång i tiden varit cirkelformade mattor men som nu mest såg ut som två roadkill. Jag fick panik. Och blev hemskt trött på mig själv. Därför gjorde jag det mest naturliga - ringde och skällde på Daniel.
"Nu orkar jag inte mer! Jag har foglossning, ont i ryggen, sammandragningar (och ca tio ytterligare symptom som jag kan bespara er) och nu har tvättmaskinen gått sönder och jag som verkligen behöver VILA!"
Till saken hör att vi - av olika orsaker vi inte ska gå in på här - tvingats köpa två nya tvättmaskiner bara det senaste året varvid vi vid det senaste köpet struntade i att teckna drulleförsäkring.
"Ok, den klarade nog inte blöjan då" svarade Daniel.
Här kände jag mig lite generad.
"Nej, alltså det är mitt fel. Jag har tvättat mattor."
Det blev tyst. Jag kände hur Daniel samlade sig. Så sa han - världens bästa Daniel - lugnt: "Vi ordnar det när jag kommer hem. Vila du!"
När han kom hem tog han med sig Hugo ned i tvättstugan. Och helt plötsligt hade vi nytta av lillungens klåfingrighet. Han rusade kvickt fram till tvättmaskinen, tryckte och vred på alla knappar och slet upp luckan(!). 
Så sen kunde jag och Daniel ägna fredagskvällen åt att - återigen - storsanera tvättmaskinen. Trots att idol hade börjat och fredagssnasket stod framdukat valde Daniel att troget stanna vid min sida för att tömma maskinen på roadkill, 4 liter ozoustinkande geggamoja samt rengöra filter och slangar. Världens bästa Daniel.
PS detta är ingen bloggrape
Och tvättmaskinen fungerar efter fem tomgångskörningar. Tack och lov.