Vego life

Under de starkaste ljuvligaste soltimmarna denna sommar slog en begynnande klimatångest rot i mina (möjligtvis i övrigt skrämmande toma) tankegångar. Jag har inte läst på speciellt i frågan mer än vad som förekommit i media. Men jag har ändå drabbats av en övertygelse om att nu om någonsin gäller det att dra sitt strå till stacken när det gäller miljövänliga livsval. 

Så kom det sig att jag enväldigt fattade beslut om att denna familj ska gå en mer vegetarisk livsstil till mötes. Det möttes inte av folkets jubel och stående ovationer direkt... Men det har inte stoppat mig. I hela tre veckors tid har vi (jag) bytt ut flera rätter per vecka till vegetariska alternativ. En favorit är surdegspizza med chèvre, ädelost, valnötter, honung, vitlök och färsk ruccola. Vansinnigt gott. Tips! Men man kan ju inte äta pizza varje dag (eller varför inte förresten?) så jag har tvingats finna på mer vardagliga måltider. Som idag, egenuppfunnen vegostroganouff. 

Hela 45 minuter (!) ägnade jag åt att tillverka egen ost (!). Det gick åt så mycket mjölk att jag började fundera på miljövinningen av just denna rätt. Sen rörde jag ihop en stroganoffsås på tomatpuré, grädde och senap. Tillät mig dagdrömma iväg till den forna korvstroganoffen man föddes upp på hemma hos mamma, bestående av tomatsoppa och ituklippta Dennis-hotdogs. Någon dag ska jag skriva ett blogginlägg enbart om min moders kokkonster och det system jag och min bror hade för att varna varandra för vissa "maträtter" mamma slängt ihop. Förlåt lilla mamma. Du är ju grym på att laga mat nu. Du hade nog bara en fas mellan 1985-1995. 

Middagen serverades med morotsstavar och blomkål. Klippte tom persilja över maten - ja, inte över barnens mat då förstås Gud förbjude.  Hugo vägrade att över huvud taget infinna sig vid matbordet. Tilda däremot var hungrig och försåg sig med en stor tugga. Ganska direkt grimarserade hon illa och fick något panikslaget och vilt i blicken.
"Oh my good, she is going to through up!" väste Daniel.
Tala aldrig om mat på svenska språket, har vi lärt oss.
"Mamma!" gnydde hon till slut. "Tycke INTE om maten!"
Daniel tog en tugga. 
"Var det gott?"
"Mmmm"
"Smakade det äckligt?"
"Mmmm"
"Men vad är det för fel! Det här är den godaste stroganoffen jag ätit i hela mitt liv!" Just där och då kände jag ändå sympati med dig lilla mamma. 

Kan bara konstatera att det blev en enorm matlåda till mig imorgon.  (null)

↑