Val
Det blänkte till i hans små oskyldiga ögon.
"Alltså, inte en sådan val som simmar i havet" skyndade jag mig att tillägga. "Imorgon ska mamma och pappa rösta. Då väljer man den person som man tycker ska bestämma över Sverige."
Hugo tänkte så det knakade.
"Kan man välja blåtigerval?"
"Nej, det kan man inte."
Men om man hade kunnat det hade jag föredragit det framför vissa valbara människor.
Min lille älskade, grubblande, filosof till son har en bästa kompis på sin förskola. Vi kan kalla honom A. Hugo och A fann varandra helt själva vilket gör deras vänskap extra speciell tycker jag. Det första riktiga vänskapsbandet de förmått
knyta på egen hand. Det är stort. Vad de leker är ibland obegripligt. Inte sällan samlar de djur på dagisgården, stackars daggmaskar och gråsuggor som de glatt visar upp när man kommer för att hämta. Deras vänskap, som knöts innan fördomar
och föreställningar om människor nått deras obefläckade sinnen, är det sanna beviset på att vänskap och kärlek saknar gränser. Deras vänskap gläder mig så oerhört.
Min son vet inte att det finns människor, vuxna människor(?), som tycker att A inte ska få vara här. Det kan jag bara inte berätta för Hugo. Det kan jag inte ens ta in själv.
Men jag vet att vi är betydligt många fler som inte delar dessa avskyvärda uppfattningar. Och imorgon är det vår skyldighet att stå upp för vårt demokratiska, toleranta, öppna, fantastiska Sverige.
Imorgon röstar jag för Hugos och As vänskap, för alla människors lika värde och för Sveriges framtid. Det utgår jag från att du gör också.