Vabelivab

Nu är hösten här på riktigt. Det påståendet baserar jag på att sjukdomar återigen börjar pocka på uppmärksamhet i den här familjen. Tilda är nämligen inte frisk. Jag vabar. Hugo är hemma och är SUPERPIGG. (null)


Precis efter lunch idag insåg jag att storebarnet behövde rastas för att vi över huvud taget skulle kunna hålla ihop resten av dagen. Så vi skyndade till affären - för att hinna tillbaka i tid till mathemsleveransen... Tilda fick åka vagn - vilket hon nöjde sig med. Då började man ju ana hur illa ställt det faktiskt var med henne.

Hur som helst, vi galopperade iväg så fort det gick med ett extremt nyfiket storebarn som ideligen skulle stanna och titta på småsten och undersöka löv. Plöjde kvickt genom affären och lyckades skickligt undvika godishyllorna. Framme vid kassan uppmärksammade jag en särledes välklädd dam. Vilket inte kunde vara någon annan än Momma, Daniels farmor. Hon är något alldeles extra. Alltid färgglad, välfriserad, bling bling-beströdd och med hatt. Nu ägnade hon sig åt köbildning, utan uppsåt vad det verkade. 
"Stanna här!" mumlade jag åt barnen och knödde mig fram i kön. Kunderna stirrade med fasa på mig, skulle jag tränga mig före?
"Hej Momma!" log jag. "Kan det vara så att du behöver lite hjälp?"
"Men hej!" sa hon överraskat och sken upp. "Ja, jag tror faktiskt jag behöver det. Pengarna verkar vara slut på kortet fast jag förstår inte hur." Igenkänningsfaktorn enorm. 
"Jag betalar!" hojtade jag till kassörskan. "Tänk att man ska behöva komma och lösa ut dig" mumlade jag och blinkade till Momma.
"Ååååh, så snällt!" andades kön bakom.
"Alltså, vi känner varandra" lugnade jag den giriga mobben. Jag ville kvickt ta dem ur villfarelsen att de träffat på någon givmild filantrop.
Så gick jag tillbaka till barnen och sa till Hugo att han kunde gå fram till Momma och vänta medan jag lastade upp varor på bandet. Javisst, den lydige lille gossen vandrade iväg - förbi Momma och ut genom den snurrande entrédörren. Rakt ut på Brunnsbotorget. Inte Kullavik direkt. Jesus Christ. 
"Stanna!" vrålade jag till Tilda, trängde mig på nytt förbi samma crowd, sprang genom entrén och slet med mig Hugo in. Sen trängas tillbaka till vagnen igen. Svetten rann längs ryggen. Därefter - Momma gullade med Tilda genom att ta i hennes napp. Värsta bacillhärden. 😱

Vi skyndade hem. Och för att bespara morfar, som kommer imorgon, pinan - lagade vi veckans vegetariska rätt idag. (Samt för att en vansinnig mängd grönsaker behövde evakueras för att frigöra yta i kylen.) Jadå, jag kämpar vidare med detta omöjliga projekt. Men idag - kanske inte succé men inte heller tandagnisslan. Vegetarisk gulaschsoppa med oumph. Blev bra. Jättegott om ni frågar mig. Detta är ju ingen matlagningsblogg, Gud förbjude. Men måste ändå bjuda på en fräsch bild. I sann influencer-anda, Hahahaha. (null)


↑