Vegomiddag

När jag kom hem från jobbet pågick en intensiv aktivitet i köket, som närmast kunde liknas vid en krigszon. I princip varje köksredskap låg framme på köksbänken och i diskhon. På spisen kokade någon form av tomatsås på ett stormigt, bubbligt och sprättande vis. Röda fläckar prydde spishällen och väggar och på golvet fanns spår av grödor - lökskal och basilikablad bland annat - som någon eller några trampat i. Högljudda röster samtalade eller snarare vrålade till varandra. Jag övervägde att hastigt återvända till jobbet.
"Hej hej!" gullade jag och tog ett steg in i infernot.
"Jag behöver gå på toaletten men får inte för pappa!" grinade Hugo.
Ok, det påståendet föreföll så orimligt att jag omedelbart lämnade det utan avseende, öppnade toalettdörren och hänvisade gossen in till toaletten.
"Vad händer?" undrade jag mjukt, försiktigt och inställsamt samtidigt som jag anade oråd.
"Jag håller på att laga en vegetarisk rätt bestående av ungefär femtioåtta olika arbetsmoment som ska utföras simultant. Jag har hållit på hela eftermiddagen" svarade Daniel oroväckande rappt.
"Jaha, så bra!" svarade jag uppmuntrande.
"Och nu upptäckte jag långt ned i receptet att den här tomatsåsen - som man borde ha börjat med - ska koka i trettio minuter."
En ådra bultade oroväckande i Daniels svettiga panna. Samtidigt brändes vitlök i en kastrull.
"Jag är hungrig pappa!" gnällde Tilda och klättrade upp på matbordet.
"Javisst! Det blir mat om tidigast en timme!" gormade han tillbaka.

Jag började ana att mitt genomdrivande av projekt "föra familjen köttberg i en miljövänlig och hälsosammare riktning" inte längre var så populärt.

"Kom barnen och sätt er vid bordet!" mumlade jag och bredde dem varsin korvmacka. (Även solen har sina fläckar.)
"Kan jag hjälpa dig med något älskling?" undrade jag sockersött.
Daniel drog in luft djupt i lungorna och påbörjade följande monolog.
"Ja, inte vet jag. Det här receptet är sjukt omfattande och innehåller så märkliga ingredienser. Man ska koka cashewnötter till exempel. Koka cashewnötter. Och sen ska man mixa dem i tio minuter. Tio minuter! Efter tio sekunder vrålade Tilda att hon fick ont i öronen. Därefter skulle man smaka av med salt och peppar och näringsjäst! Näringsjäst!!! Vad är näringsjäst, hur smakar det och hur fan smakar man av med det?!"
"Jag har köpt näringsjäst!" skyndade jag mig att avbryta.
"Jag vet! Jag har använt den, i cashewsåsen - som tydligen ska vara någon form av ostsås. Men någon ost har jag inte haft i kan jag lova!"
"Det är ett veganskt recept."
"Det ska bli så skönt när den här vegetariska veckan är över" suckade Daniel. 
Han öppnade ugnsluckan och ett moln av rök sköts ut i köket.
"Alltså Daniel, det här är ingen vecka. Det här är numer ett tillstånd. Vill du ha en whiskey?"
Daniel såg sig vilt omkring men kom av sig av att Hugo plötsligt grät.
"Vad är det Hugo?"
"Jag saknar vår gamla bil." 
Ööööh...

Jag kavlade upp ärmarna och började hiva in durkslag, slevar, knivar, dl-mått mm mm i diskmaskinen. Så här såg köket ut när jag hade röjt undan 75%.
(null)

När barnen sedan länge tröttnat på allt vad middag heter kunde vi till slut sätta oss till bords. Så fick vi äntligen smaka "långkoket".
(null)

"Typiskt. Det här var faktiskt gott" mumlade Daniel surt.

↑