Mallis
Daniel har löst packning och andra förberedande åtgärder (som exempelvis inhandling av mutgodis till barnen, se nedan) genom att åka på konferens idag till imorgon. Det har lett till ett extremt stresspåslag hos undertecknad. Inte nog med att jag
ansvarar för både lämning och hämtning på förskolan idag och imorgon, jag har också ofrivilligt tvingats axla rollen som reseledare med allt vad det innebär (tvätta, packa, vattna blommor - ok just det kommer jag antagligen inte att prioritera - rensa
ur kylskåpet, slänga sopor mm mm).
Dessutom önskar maken bli upphämtad i Särö 15.30 imorgon. Och det var väl ungefär här stressnivån nådde svindlande höjder. När det gick upp för mig att jag skulle tvingas KÖRA mig och bägge barnen med BIL från Hisingen till
Särö i fredagseftermiddagstrafiken började det bokstavligen flimra framför mina ögon. Daniel babblade något om att han skulle slippa ta bussen i så fall.
"Jag förstår inte vad du menar..." mumlade jag och svalde febrilt eftersom tungan plötsligt kändes dubbelt så stor.
"Jag slipper ta bussen om du hämtar mig. Annars kan jag åka hem med någon annan. Men då kommer vi iväg senare."
Rummet typ krympte. Jag hörde vad han sa men bilkörarskräcken bara rasade vilt i min arma kropp och jag kunde omöjligt ta in informationen.
"Jag förstår inte vad du säger. Kan du prata med ord?"
Daniel upprepade exakt samma meningar.
"Alltså behöver jag känna till den här informationen?" undrade jag. Onödigt att behöva överanstränga mina få kvarvarande hjärnceller annars. De verkade ha gått på fikapaus. Eller APT.
"Nej. Jag behöver bara veta om du hämtar mig."
Mot bättre vetande svarade jag:
"Ok... "
Jesus Christ.
"Men snälla försök att inte äta något som ser ut att vara matförgiftat!" Man vet ju hur sådana där konferensanläggningar (Säröhus) fungerar. Och hur Daniel fungerar (ganska glupsk faktiskt). Han lovade.
Så imorgon. Dagen D. Föreställ er följande. Två hungriga/trötta/griniga barn i baksätet (trots mängder med mutgodis). Jag i framsätet, så nära vindrutan man bara kan komma, dels för att det "känns" som att jag ser bättre då, dels för att distansera
mig från det inferno som kommer råda där bak. Föreställ er en gps som förgäves kämpar, dels för att överrösta ljudnivån, dels för att bilen aldrig färdas i rätt riktning. Tänk er regn och blåst (utgår bara från att det är väderleken det bjuds
på i Göteborg imorgon), färd över Älvsborgsbron (om jag hittar dit), rusningstrafik och mängder med vägarbeten. Så föreställer ni er mig. Lugn som en filbunke. Det sista en omöjlig uppgift, jag vet. Föreställ er detta istället då. Daniel
på konferens med spabad och gofika.
Ja, just det. Mallis ja. Sen vi tvingades ställa in Italien har jag blivit lite skrockfull kan man säga. Är livrädd för att vi ånyo ska tvingas ställa in en efterlängtad resa. Så jag nämnder den inte så mycket. Återkommer i den delen.😎
