Vattkoppor rond två
Trots att läkaren sagt att Tilda skulle få vattkoppor med 100% säkerhet är ju hoppet det sista som överger en som ni vet. Den första koppan låtsades vi inte se. Den andre identfierade vi som en "röd prick", vilken som helst. När flickebarnet
sedermera drabbades av 39 graders feber och kanske 100 ilsket röda koppor över hela kroppen började vi misstänka att hon hade blivit smittad. Så vab igen!
Nätterna är fruktansvärda. Tilda vrider och korvar som en liten mask pga kliandet. Vi behandlar med kylspray, alvedon, antihistamin, saft och blöta, kalla handdukar. Ungefär ingenting hjälper. Arma barn. Hon måste vara så plågad. Idag var hon åtminstone
feberfri så jag satte henne i vagnen och gick ut en sväng - på extremt behörigt avstånd från andra levande varelser. När vi kom till Brunnsbotorget - ungefär lika charmigt som det låter, tänk höghus, nyponbuskar och betong - kraxade Tilda: "Så
vackert det är här!" Jesus Christ. Den här sjukdomen måste ha varit en nära döden upplevelse för henne.
Det är första gången jag vabar bara ett barn. Dessutom ett till idag febrigt barn. Det har alltså inneburit soffläge, mys, gos och närhet. Dvs typ avkoppling. Så fort jag avlägsnat mig för att gå på toaletten har en ängslig liten röst pipit: "Mamma,
kom!" Inte så ofta min annars så kavata och livliga dotter är sådan. Vilket jag verkligen passat på och njutit av. Hon har legat på min arm och jag har snusat henne i håret. Urmysigt.
Sen blev jag som alltid en smula rastlös varpå jag satte igång en frenetisk tillverkning av pappersstjärnor. Oklart vad vi ska med dem till men det var lite lättare att uthärda Greta Gris när händerna var sysselsatta.
Vid 16.30 upplöstes vår mysbubbla abrupt när Hugo och Daniel dundrade in. Dörren hade inte ens öppnats förrän jag hörde Hugo vråla: "Mamma, var är du?"
Därefter följde ett frågebatteri jag utgår från att han laddat för hela dagen.
"Mamma, är du 35 år?"
"Är pappa 36 år?"
"Hur gammal är Voldemort?"
"Finns Batman på riktigt?"
"När är det sommar?"
"När kommer tomten?"
"När fyller Fredrik och Fredrik år?"
"Fyller Tilda efter mig?"
Sen riktade han plötsligt sin uppmärksamhet mot Tilda.
"Tilda, morfar är här! Vi har hämtat honom!"
Tilda sken upp och återfick livsgnistan i några sekunder
"Mamma, jag ska titta på mojfaj" mumlade hon, krängde sig ned på golvet och vaggade ut i hallen - innan jag hann stoppa henne. Jag hade själv pratat med pappa ungefär tio minuter tidigare och visste att han alltjämt befann sig i Örebro.
Hugo kröp närmare mig och teaterviskade: "Jag lurade henne lite!"
Stackars Tilda. Besviken och bedrövad kom hon tillbaka och förkunnade att hon "inte kunde hitta mojfaj". Hugo fnissade upprymt. Så elakt. Vem brås han på tro?
