Semester
Idag anlände hela familjen i olika omgångar och konstellationer till Orust. Daniel tog bilen, med bägge åksjuka barnen, packning och en släpkärra fylld med takdelar. Själv anlände jag några timmar senare efter en behaglig busstur i AC, med choklad och
rättegångspodden i lurarna. Daniel såg lite härjad ut när jag kom. Släpet hade tydligen fastnat och han hade fått bära ungar, packning och takdelar genom ett skogsparti. Hoppsan.
Vi har köpt en alldeles egen sommarstuga. På Orust. Det är såklart underbart och jättekul. En dröm som gått i uppfyllelse. Jag måste nypa mig i armen och allt det där. Och såklart behöver taket läggas om. Daniel och jag köper bara hus med "lättare
renoveringsbehov" och "fantastiska möjligheter" som utlovar "utmaningar för den händige". Vad skulle vi annars göra med all vår tid och våra välfyllda bankkonton?
När jag anlände till Henån åkte vi omedelbums och köpte pizza och drog sen till havet. Middag vid havet är verkligen så underbart. Och kort. Samtliga familjemedlemmar hade precis satt sig ned och pizzakartongerna precis öppnats när Tilda beslutsamt reste
sig igen.
"Ska baja tlätta lite snäcka".
"Nej" sa Daniel. "Först äter vi pizza sen kan du tvätta snäckor.
Tilda flinade, slickade lite på en pizzakant och sen for hon iväg över de branta klipporna med tomatsås i mungiporna. Middag vid havet kan också vara oerhört stressande. Det fanns inget annat att göra. Jag rullade ihop en pizzaslice
och gav mig av efter Vildan.
Sen skedde en arbetsfördelning jag egentligen inte alls samtyckte till. Daniel tog med sig Hugo (det lugna barnet) till bryggan för att fånga krabbor - innebärande att Daniel kunde sitta och plaska med fötterna i vattnet och beundra kvällssolen i
godan ro. Själv fick jag ta hand om Tildan. Hon var på synnerligen gott humör - mer äventyrlig och rymningsbenägen än någonsin. Kuddar och simring struntade hon högaktningsfullt i och ändå envisades hon med att "simma" själv, dvs gå
på botten med händerna. Att det ganska snabbt blev djupt och hon gång på gång andades in saltvatten och fick kallsupar bekymrade henne inte det minsta. Hon bara hostade, snorade, skrattade och skrålade. Som en liten fyllekaja. Sen bombarderade
hon mig med sand. Med beundransvärd flinkhet och snabbhet fyllde hon nävarna med smågrus, snäckor och tång och kastade snabbt och målinriktat.
"Nej Tilda!" vrålade jag.
Hon skrattade så hon kiknade. Hela jag var täckt i våt sand. Även håret. Plötsligt övergick hennes frenesi i (spelad) sympati.
"Läpa mamma ta bot sanden."
Och så gned hon sina knubbiga små fingrar i rasande fart över mina lår. Det sved. Som en omild peelingbehandlingen. Allt medan jäntan fnissade konstant som en tonåring. Sen ett tu tre kastade hon sig ut i havet och bara räknade med
att jag skulle kasta mig ut och plocka upp henne. Pjuh!
Då och då slängde jag ett getöga på Daniel som fridfullt badade fötterna borta vid bryggan.
