liketlever.blogg.se

Eftersom Daniel kan vara ganska driven i vissa frågor fanns inget annat att göra än att kavla upp ärmarna och dra på sig arbetshandskar. Barnen placerades framför padda, inomhus, med saltapinnar och saft, i princip nakna. Här råder nämligen värmebölja (kanske fler som noterat det?). Inomhus har gradantalet legat stadigt på 27. Utomhus var det ungefär som att befinna sig i öknen. "Fy fan" tänkte jag som en gammel borstbindare. 

Plåtarna skulle in under altanen, vilket krävde rå armstyrka och förmågan att samtidigt gå dubbelvikt (bland spindlar och andra insekter, sannolikt). "Hur många plåtar är det?" mumlade jag matt.

"Bara tjugo!" svarade Daniel (hurtigt, muntert och käckt).

"Jag kanske inte klarar att bära alla nu!" pep jag arbetsskyggt.

Inget gehör. Så jag tog i för kung och fosterland. Jävligt tungt. Och vassa plåtkanter. Jag fumlade till och plåten skrapade i altanfundamentet.

"Akta så du inte repar plåten!" (Pappskalle! Som Vanheden skulle ha sagt) vrålade Daniel.

"Förlåt" svarade jag omtöcknad. "Höll på att skära av mig pulsådern bara."

Sen blev jag plötsligt varse att Daniel började se lite... svimmig ut.

"Hur är det?" undrade jag

"Äsch, du vet att jag alltid får ont i huvudet när vi lägger plåttak."

Öööh... Ungefär som om vi driver något jädra takläggarföretag. (Rätteligen har vi bara lagt ett tak tidigare.)

"Jag tror du måste dricka vatten" sa jag.

Sen dånade ödesdiger musik och själva jorden slutade snurra - för Daniel svarade "ok".

Han var svettig typ överallt. Blöt i ansiktet liksom. Men så var han också klädd för en dag i skidbacken ungefär. Envisades med att bära tjocka täckbyxor (ok, arbetarbyxor) och svart pike. 

"Ska bara bära... färdigt först" sluddrade han och nästan... tuggade fradga(?). 

Då blev jag arg. Om Daniels superkraft är att driva genom orimliga projekt under värmebölja så är min vansinne.

"Nu tar du av dig dina kläder!" vrålade jag. "Och så dricker du vatten och taggar ner! Du kan inte tuppa av här för då måste jag köra dig och ungarna till akuten med ett jävla släp! Det är ditt fel att semestern är förstööööörd i sådana faaaaaall!"

Så gick Daniel och duschade kallt. Han har ännu inte tackat mig för att jag räddade hans liv.

Hur det ska gå med taket återstår att se. Antagligen kommer vi göra som sist vi la tak. Då lurade vi Jonas till (dåvarande) sommarstugan på vad han trodde skulle vara ett trevligt dagumgänge men som visade sig vara en takläggarhelg med arbete från arla morgon till midnatt. När han ville åka hem gömde vi hans bilnycklar och sjöng spöklikt: "Welcome to the hotel California. You can check out any time you want but you can nerver leave..." Moahahaha!