Santa Fe
För länge sedan stack Daniel in huvudet när jag stod i duschen och mumlade lite i förbifarten att han köpt en ny bil. Sen avvek han hastigt som en avlöning utan att jag - intvålad och schamponerad - hann konfrontera honom med varför i helvete han på eget
bevåg hade gjort sig av med vår älskade tredörrars Peugeot? Och köpt en Ford med kombi som var stor som en lastbil skulle det visa sig.
Jag grät (i vart fall på insidan) när Peugeoten rullade ut ur våra liv och kunde inte uppbåda annat än styvmoderligt förakt gentemot Forden. Det kände han förstås och såg alltid till att jävlas när jag tvingades parkera honom (uppenbart en mansbil,
äldre tjurgubbe som dessutom luktade illa) på andra eller tredje långgatan där vi bodde då. Jag svarade med att buckla honom och repa honom. När helst jag kunde.
När så diskussionen om nytt bilinköp seglade upp på vår annars grälfria horisont (ironi givetvis) rustade jag mig för kamp - denna gång skulle jag vara med och bestämma bil.
Vi hade lite olika krav. Daniel ville ha fyrhjulsdrift, takräcke och cigarettuttag i bagageutrymmet (hur ofta är man inte sugen på att sitta där och ta ett bloss liksom?). Själv ville jag ha en tredörrars Peugeot. Eller en suv. I vart fall automat. Inbillade
mig att jag kanske skulle ha lättare att fokusera på trafikregler om jag slapp växla samtidigt.
Vi hittade en potentiell modell som Daniel åkte till Varberg för att hämta. En kamp mot klockan. Bilhandlare kan tydligen inte paxa bilar hur som helst. Jag rycktes med i den olidliga spänningen och messade: "Blev det quesidillan?" Fick till
svar: "Nej, quashqaien såldes. Blev en santa fe." Men vad i helvete, hade jag blivit grundlurad igen?!
Med armarna i kors och själen uppfylld av trumpen tonårstrots "välkomnade" jag sedan Daniel och Santa fucking Fe hem till oss. Hon (så tydligt en honbil - kurvig, fräck och ascool skulle det visa sig) var enorm och överraskande
blank. Forden hade liksom tappat glansen lite efter alla repor och solkrämskladdiga fingeravtryck (samt även invändig lypsylinsmorning som barnen ägnat sig åt ibland). Jag tog mod till mig och tog henne på en provtur. Fåtöljliknande förarsäte,
bra ljud i högtalaren och framförallt utsikt. Fucking fab. Vi bara klickade, jag och Santa Fe. Otroligt oväntat. Men jäkligt gött.
