Hemma igen

Idag lämnade vi Orust för Göteborg. Mitt älskade Orust. I min värld är jag numer öbo (som i en som bor på en ö, inte förkortningen av fastighetsbolaget Örebrobostäder). Daniel är av annan uppfattning och skrockade som en gammel fiskaregubbe: "Du kan inte kalla dig öbo förrän efter fem generationer. Minst." What?! Jag bor ju rätteligen på två öar till och med. Vad mer kan krävas liksom?

Imorgon njuter vi av sista semesterdagen och sen börjar VARDAGEN igen. Huvaligen. Man borde ju vara nöjd efter en sådan fantastisk sommar. Men med mig har det blivit tvärtom, jag vill bara ha mer. Mer salta bad, mer rabarberpaj, mer krabbfiske och mer sommarpratare i radion. Jag vill bjuda hem Ernst och tälja midsommarstänger av äppelblom.

Det var ganska härligt att komma hem ändå. Och extra roligt när man möttes av en champagneflaska på köksbordet. Ett amerikanskt musikband (Stealing Oceans - finns på Spotify!) har bott i vårt hus senaste veckan och tackade ödmjukt med den bästa gåvan jag vet. Underbart. Dessutom hade de lämnat jordnötssmör i kylskåpet. 😍 
(null)

Vi upptäckte att naturens under hade skett i vår trädgård. Eftersom vår gräsmatta inte ens består av orangefärgat gräs längre utan mer torr jord skulle man tro att växtligheten i vårt styvmoderligt behandlade växthus gått samma öde till mötes. Men icke. Trots värmen och ingen bevattning på veckor kunde vi skörda sex gigantiska gurkor och några tomater. Helt ofattbart. Kidsen högg in direkt. (null)

(null)


I övrigt var allt sig likt. På väg hem från affären blev jag "fejkrånad" av grannen Lukas vilket mina nerver ännu inte hämtat sig från. Sen slank Åsa förbi, snickesnackade och drog i sig två cigaretter samt pep iväg med två jättegurkor under armen. Allt är som vanligt igen med andra ord.
↑