På tåget

Nu sitter jag på tåget. På väg mot Örebro, eller rätteligen Hallsberg där min rare bror ska hämta upp mig.

När jag stod på perrongen uppstod följande fråga till SJ: "Varför öppna dörrarna bara fem minuter innan avgång när i princip alla passagerare står på perrongen och väntar?" 

När jag klev på tåget och upptäckte att min plats var vänd åt "fel" håll trots att jag hade bokat en plats i tågets färdriktning uppstod följande frågor till SJ: "Hur kan ett tåg byta färdriktning? Går inte det här tåget till Stockholm?"

Jag är nämligen en av de där som blir kolossalt åksjuk av att åka färdmedel i allmänhet och bakochframvända X2000-tåg i synnerhet. Tur att jag tagit en åksjuketablett och under senaste tågfärden upptäckte det som hittills hjälpt allra bäst mot illamående: att äta smågodis, chips och att dricka coca cola.

Så här sitter jag nu och mumsar. Och diverse kämpiga/bisarra tågminnen slår mig. Listar fyra av dem nedan.

1. När jag höggravid åkte X2000 och blev så åksjuk att jag tvingades avlägsna mig från mitt förstaklassäte till förmån för utrymmet mellan två vagnar eftersom jag kräktes HELA tiden. Där satt jag på golvet med ett lass plastpåsar i den ena handen och ett gäng näsdukar i den andra. Svetten rinnande från pannan. 

2. När jag åkte med familjen, Tilda blev åksjuk och kräktes ned mig och tågsätet. Så spektakulär och kämpig händelse att den förärades ett eget blogginlägg.

3. När jag efter en tågresa mellan Örebro och Göteborg, reste mig upp för att ta min väska och gjorde upptäckten att jag rest hela vägen sittandes precis bredvid Daniels bästa kompis. Det minnet har alltid förenat mig och Jonas på ett nästan unikt och övernaturligt vis.

4. När jag åkte förstaklasskupé mellan New Delhi och Calcutta, blev serverad typ en sjurättersmiddag, somnade och vaknade upp inte alls i Calcutta utan i en mindre by med ungar och djur springandes över spåren och efter någon timme nåddes av beskedet att tåget var fem timmar försenat. Eller kanske ännu mer. Som kompensation(?) kom en man in och sopade heltäckningsmattan.

Nu väntar godis. Kanske svtplay om internet fungerar och illamåendet håller sig i schack. Inte dålig egentid alls. (null)

↑