1. Det i särklass mest absurda och otippade som hände på semestern utspelade sig igår. I havet. Samtliga semesterfirare i vårt gäng befann sig vid vattenbrynet. Somliga blundade och njöt av solen medan somliga jobbade frenetiskt med hinkar, spadar, vattenkannor, snäckor, stenar och tång. Vad arbetet bestod i var relativt oklart för samtliga tror jag. Hur som helst, plötsligt såg jag i ögonvrån hur Daniel, som strosade runt i godan ro, gjorde ett hastigt (och lustigt) stegrande/gigantiskt galoppsasteg i vattnet. Det visade sig att han hade blivit stungen (oklart om det är rätt böjning av verbet) av en ROCKA. Att det faktiskt rörde sig om en riktig rocka kunde både Daniel och Pontus intyga. De såg den lille parveln virvla iväg längs botten. En badvakt upplyste om att det inte var någon fara såvida det inte ”sved som brinnande eld” för i så fall kunde det vara en giftig fisk. Jisses. Vem kunde tro att tillsynes harmlösa Mallorca var tillhåll för sådana vidunderliga djur.
2. En annan otippade händelse eller ska jag säga händelser är alla myggbett som drabbat resesällskapet i allmänhet och mig i synnerhet. Mitt blod verkar vara rena rama delikatessen. Brukar det finnas mygg runt Medelhavet verkligen?
3. Vi hade alla förväntat oss att Tilda skulle gilla havet och poolen. Det är inte så mycket det att hon gillar vatten utan bara att det ligger i hennes natur att ta sig an allt med liv och lust. Däremot kom det som en viss överraskning att hon skulle komma att älska sand om möjligt ännu mer. Hon älskar att sitta i sanden, gräva i sanden. Äta sanden. Kasta sanden. Samt slänga sig på sandslott och rulla sin lilla kroppshydda över rasmassorna.
4. Igår barnvaktade Jenny och Pontus våra barn. Så jag och Daniel kunde smyga ut, svika all-inclusivebuffen och äta på ett litet hak längre ned på gatan. Pins and mates. En gedigen meny - alltid illavarslande. Dessutom varsitt glas söt bjudcava. Men vilken underbar middag det var! Pommesfritesen var väl ingen kulinarisk upplevelse precis men så gött det var att bara vara vi. För en liten stund. Det är ju trots allt vår bröllopsresa. Vi tog strandvägen hem och betraktade hur Alcúdiabukten löstes upp i suddigt solnedgångsdis. Det var magiskt faktiskt.
5. Under vissa ögonblick har vi fått återhämtning och avkoppling. Måste riktigt nypa mig i armen.
