Svensexa
I morse 06.53 ringde min mobiltelefon. Det var Daniels farmor (Momma) som ville prata med Daniel. Momma var alldeles förtvivlad - de hade tydligen en pågående vattenläcka och lyckades inte vrida av huvudkranen. Dessutom fick hon varken tag på Daniels pappa eller farbror. De behövde hjälp. Omedelbart. Jag stod bredvid och kunde knappt hålla mig för skratt.
"Jag kommer direkt" mumlade Daniel och drog på sig snickarbyxor. Jag fnissade mentalt.
"Tar det lång tid tror du?" frågade jag lite besvärat. Såklart en fråga omöjlig att svara på.
"Vet inte, jag ringer!"
Så flaxade han iväg. Rakt i händerna på sitt svensexegäng. Och jag kröp ned i den varma sängen bredvid småknularna igen. Gud vad mysiga de är när de sover.
Redan i torsdags vidtog jag och barnen på svensexegängets uppdrag vissa svensexeförberedelser. Vi packade i smyg kavaj, skjorta, jujutsudräkt och lite annat smått och gott som Daniel skulle kunna behöva under dagen D. Så trängde vi in oss i bilen för att köra hem till ovannämnda farmor Momma. En bilresa om maximalt 6 minuter. Det var tydligen ALLDELES för lång tid enligt somliga.
"Mår illa..." stönade Hugo från baksätet.
"Öh... äh... äh..." manade Tilda medan hon yvigt pekade åt höger och vänster.
Jag gav henne en klämmis och sa till Hugo:
"Vi är snart framme lilla gubben. Går det bra?"
"Det gåj bja mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Gåj det bja? Mamma. Mamma. Vajföj? Mamma! Mamma! Mamma! MAMMA!"
Ungefär då valde Tilda att under ett vansinnesvrål spotta/fräsa ut klämmis i hela framsätet. Och exakt då körde jag för nära Mommas staket. Det lät inte bra från höger bakdörr. Gnisslande skrapljud. Plötsligt blev det tyst i bilen.
En lätt panikkänsla spred sig inombords. Och en viss förvåning över att jag faktiskt inte bucklat bilen tidigare. Med gråten i halsen inspekterade jag de ilskna vita strecken i den svarta lacken samt plåtens buktningar på flera ställen. Fan. Kände ett trängande behov av att ringa Daniel. Fast jag visste att han skulle ställa en massa kontrollfrågor och jag ville inte avslöja var vi hade varit. Så jag bet ihop. Överlämnade väskan till Momma. Inspekterade staketet. Helt. Gudskelov. Däremot en flisa i deras egentillverkade husnummerskylt.
"Mår illa..." mumlade Hugo.
"Jag med" svarade jag.
"Öh... äh... öh..." vrålade Tildan.
Sen åkte vi därifrån. Jag ringde Daniel och berättade att jag på Backaplan hade kört på Zoo-affärens reklamskylt. Dagen efter pratade kollegorna hjälpsamt(?) om huruvida jag möjligen gjort mig skyldig till smitning. Eller något annat brott. De kan ju en del om sånt så att säga.
När Daniel åkt njöt jag och kidsen av en lugn och harmonisk dag. Alla var glada och överens. Ironi. Dagen avslutades i alla fall på topp med att grannen Åsa kommer över med sina barn. Under armen hade hon calzone och champagne. Oslagbart! Sen mumsade vi rabarberpaj och tittade på (och stundom dansade till) Trolls.