Chokladpudding
Ikväll var det fredagsmys, för det är det bästa vi vet. Middagen avslutades med dessert - chokladpudding. Underbar överraskning tyckte jag som påbörjade helgens frosserier redan timmar tidigare då jag åt en påse lösviktsgodis till lunch. (Vi skulle ha APT på jobbet på eftermiddagen, vad gör man inte för att entusiasmera sig liksom?) Hur som helst, tillbaka till chokladpuddingen.
Fyra portionsskålar av modell plast med blommor på, Mumin respektive elefanter stod på bordet, fyllda med chokladpudding. (Vi har flera skålar av samma sort men varför vara enkelspårig när man kan duka "innovativt" och "kreativt".)
"Var är grädden?" undrade jag. Naturligtvis.
"Vi tar mjölk till istället" svarade Daniel. Jesus Christ, tänkte jag. Det var uppenbart att den riktige Daniel måste ha blivit bortförd av aliens och utbytt mot en mindre intelligent utomjordingskopia. Och jag hade precis avslöjat den främmande alienkraftens försök att inta Tellus - allt på grund av en skål pudding. För ingen mänsklig varelse skulle väl någonsin komma på idén att äta chokladpudding med MELLANMJÖLK?
"Va?" mumlade jag förvirrat. "Finns det ingen grädde?"
"Jo, det kanske finns men jag har inte vispat den."
Jesus Christ. Det var alltså värre än jag anat.
"Men låt oss vispa den nu!" typ vrålade jag.
Daniel petade upp glasögonen och sa på viktigpettervis:
"Det serveringsförslag som anges på förpackningen är faktiskt mjölk."
"Du måste ha fattat fel! Man ska ju blanda chokladpulvret i mjölk. Har du gjort smeten på vatten?"
För att markera att saken var slutdiskuterad dränkte Daniel sin egen respektive Hugos chokladpudding i mjölk. Precis som man gjorde med kräm när man gick på fritids. Så här mumsigt blev resultatet.
Att jämföras med min portion med vispad grädde.
Därefter gjorde jag en erforderlig faktakontroll av chokladpuddingspaketet som utvisade följande.
Hmmm...
Sen hade vi fredagsmys varvid somliga varken brydde sig om mjölk, grädde eller bordsskick utan valde att ömsom kladda ömsom kasta chokladpudding vilt omkring sig.
