VT
Vi har ett lugnt barn. Hugo. Och ett vilt barn. Tilda. Eller Vilda Tilda. Eller VT som hon också kallas. Hon sitter aldrig still. Och gör massor med saker hon inte får. Orädd är hennes andra namn.
Det bästa hon vet är (och följande är bara ett axplock):
1. klättra upp på tv-bänken och daska på tv:n
2. norpa åt sig diskmedelstabletter och försöka stoppa i munnen
3. slita upp disk från diskmaskinen och slicka på dess gamla intorkade matrester
4. öppna skafferilådan och ömsom stoppa snabbmakaroner i munnen, ömsom kasta ut dem över köksgolvet
5. dra ned bordsduken
6. slänga barnmat på finmattan
7. slita loss Daniels glasögon och bända dem åt fel håll (ja, det är tydligen fysiskt möjligt)
8. dra mig i håret
9. äta på toalettborsten
10. rymma på offentliga platser
Idag när jag kom hem från jobbet hade Daniel under dagen ägnat sig åt 1) att försöka förhindra punkterna 1-7 ovan samt 2) röja upp efter punkterna 3-6. Han var lite less. För att uttrycka det milt. I samband med kvällstoaletten kom hans humör att bli ännu värre. Tilda vinglade planlöst omkring i badrummet och betedde sig precis som vanligt. I skiftet mellan gammal och ny blöja hann hon kränga sig upp i Hugos potta (utan insats) och kissade. Därefter klättrade hon upp på pallen och hällde en tandborstmugg vatten över sig själv. Sen satte hon kurs mot sin älskade far och borrade in sina små huggtänder i hans näsa. Han skrek till och VT gurglade förtjust, höjde sina små korvfingrar och gröpade in även dem i hans näsan. "Aaaaaj!" vrålade Daniel. "Gud vad ont det gör!" Hans ögon tårades. Det är mycket ovanligt och jag stirrade fascinerat. En sekunds lugn rådde innan stormen. Sedan... "Klipp hennes naglar!" gormade Daniel och galenskapen riktigt lyste i ansiktet. "Amputera hennes armar och ben!!! Jag orkar inte mer!!!"
