Finbesök
I helgen hade vi finbesök från Örebro. Tildas bästa kompis Novali var på besök med sina föräldrar Alexandra och Marthin, som råkar vara mina bästa kompisar. Äpplet faller inte långt från trädet och så vidare... Hugo var spänd inför besöket och när jag berättade vilka som skulle komma hit sa han omedelbart: "Jag älskar dom". Han verkade ha förträngt att han försökte mörda Novali senast de var här...
Alexandra och jag har känt varandra sedan urminnes tider. I runda slängar. I sextonårsåldern träffades vi när vi bredde baguetter på café Chantals. Och sedan dess har vi tillsammans druckit en hel del tequila, kollat diverse svartvita gammelfilmer, firat åtskilliga jular och sovit ändlöst antal nätter på varandras soffor. Tänk om vi då hade vetat att vi i framtiden skulle få varsin dotter med bara några veckors mellanrum.
Det var en urmysig helg. Tilda och Novali hängde på ettåringars vis, dvs de vandrade planlöst och skumpigt omkring medan de ömsom gurglade något oidentifierbart till varandra, ömsom gav till plötsliga glädjetjut varvid den andra blev livrädd och började grina. Om den ena bar runt på en pipmugg med vatten måste den andre givetvis med våld tillgripa den. När Novali ville gosa ville Tilda tjura. Och så höll de på. Hugo sa snusförnuftigt att han "är ett större barn" och markerade ganska tydligt att han ansåg sig vara på en helt annan nivå än de stökiga smådamerna. Vi andra hängde på typiskt vuxenvis, frossade i mat, dryck, samtal och sällskapsspel.
Så drömde vi lite om framtiden. Kommande semesterhus vi ska hyra. Om det blir Astrid Lindgrens värld eller Legoland. Och jag Alex drömde lite i smyg om när vi nästa gång ska dricka tequila. Sen var det dags att skiljas åt. Enorm klump i magen. Jag saknar dem redan. Min fina Alex. Och hennes underbare Marthin. Och deras bedårande fröken Novali.
