Bullbak
Idag när jag kom hem från jobbet visade det sig att Daniel hade satt en deg på jäsning.
Jag vet. Det är så mycket med den där meningen som man måste låta sjunka in.
En bulldeg. Som skulle kavlas, förses med nötcremefyllning, rullas, penslas osv. Samtliga familjemedlemmar radade ivrigt upp sig vid köksbordet för att låta sig arbetsledas av bagare Bengtsson, dvs Moi. Det blev nämligen jag som fick ta vid bakningen. Men så är jag ju nästan gammal bagare (om man räknar bake-up bakning på Chantal's där jag jobbade extra för ca 16 år sedan).
Tilda och Hugo rullade med kavlarna över bordet. Fortare och fortare. Intensivt och fokuserat. Det kändes som att de laddade upp för Göteborgsvarvet snarare än att baka bullar. Jag delade ut måttliga portioner bulldeg. Och pang!!! Startskottet gick. Barnen kavlade frenetiskt. Skrattade så saliven sprutade. Ned i degen såklart.
Tildan var den som först upptäckte att degen var ätbar. Först norpade hon lite bulldeg med fingerspetsarna men ganska snart knep hon nävarna fulla med bulldeg. Lassade in i sin lilla giriga fågelungemun. Hugo var lite mer sofistikerad, det får jag ändå ge honom. Han ägnade sig åt att snaska i sig fyllning med hjälp av en slickepott. Vilket jag också skulle ha gjort (gjorde).
Sen verkade det som att Tildan missförstod det här med bakning. Hon tog resolut tag i sin del av degen och slängde upp den på axeln. Ungefär som tomtefar gör med julklappssäcken. Därefter gled degen nedför hennes rygg och mage för att delvis landa på golvet och dels på hennes stol. (Vuxenstol givetvis, hon hatar numer att sitta i bebisstol.) Därefter ställde hon sig upp och borrade in samtliga sina små tår i degresterna så att nötcremefyllning pressades ut över hennes små pyttiga tånaglar. Hon tog några hoppla-danssteg och ville sen ned på golvet och röja.
Hugo gjorde pliktskyldigt några "bullar" men sen ville inte heller han sitta still. "Kom Tilda!" vrålade han och de två försvann ögonblickligen och flamsande in i vardagsrummet. Själv fick jag baka klart bullar av en deg som bara jäste och växte och aldrig tog slut. Resultatet framgår av bilden. Utseendemässigt ligger nötcremesfyllda bullar lite efter tex vanliga kanelbullar. Det var inte heller någon smaksensation. Men detta blir vad vi bjuder Alex och Marthin och Novali på om de kommer hit imorgon. (Inte menat som ett hot.)
