liketlever.blogg.se

Det är med varm hand jag till Daniel överlämnar:

- dagishämtning och lämning i ur och skur (det finns bara dåliga kläder och inget dåligt väder, fniss)

- daglig manövrering av ångvält till dubbelvagn,

- planering av vad som ska ätas till middag,

- lagning av middag samtidigt som två intensiva hobbitar ska underhållas,

- inhandling av ALLT ett hushåll behöver, alltifrån småskruv till helium och dagligvaror,

- kontakt med alla nära och kära inklusive inhandling av födelsedagspresenter, bröllopspresenter, gåbortpresenter, julklappar, adventskalenderpaket -ja, ni fattar,

- oro över om Hugos fötter plötsligt har växt och om han därför behöver både nya gympaskor och sandaler,

- inhandling av sandaler (i sällskap med hobbitarna 🙈)

- packning av matsäck till dagisutflykter,

- oro över om Tilda någonsin kommer växa ifrån mjölkallergin (och om hon överhuvudtaget har mjölkallergi?)

- övriga funderingar kring om barnen tittar förmycket på tv, om vardagsrumsväggen behöver målas om, huruvida plommonträdet behöver klippas och hur fan det ska gå till samt om vi ska ha riktig julgran i år och 

- nattamning. Det ska bli så skönt att få sova igen.

Samtidigt. Klump i halsen... Är det redan över? Min tid med barnen. Känns så vemodigt och sorgligt att det sticks någonstans i mellangärdet. Igår var jag så ledsen att jag grinade och fick Daniel (som redan försökt göra sig av med urvuxna barnkläder eftersom vi INTE ska ha några fler barn) att lova att det inte är hugget i sten, bara 98% säkert att det inte kommer ett syskon till. Varför inte då? Nu citerar jag en vän (som iofs beskrev sina egna barn): "De blir ju så bra!"

Hmmmm... Motsägelsefullhetens tid är kommen.