Hur f*n gjorde Maria?

Tildan låg på golvet i hallen medan jag tog på Hugo skor. Under loppet av bara några sekunder hann hon med sina små knubbiga och spretande fingrar flinkt (blivande trollkonstnär månne? ficktjuv?)  få tag i Hugos 3D-elefantklistermärke och käka upp djungelns konungs (eller förresten, de bor väl på Savannen?) höger framben.
"Bööööt" grät Hugo när han lyfte upp den slemmiga pappersmassa som fram tills dess varit hans bästa "pompis". Jag försökte under tiden bända upp käftarna på lillerovdjuret för att hon inte skulle sätta i halsen. Som vedergällning skulle Hugo prompt sitta på något som tillhörde Tilda. (Det känns väl bara SÅ självklart 😮) När han suttit tillräckligt länge på hennes rosablommiga lilljacka kunde vi äntligen öppna dörren för att gå till dagis. Med Tildan på armen snavade jag över Hugo, ut ur dörröppningen och halkade på gårdagens bajsblöjepåse. Godmorgon liksom. Plötsligt ljöd tonerna från en högljudd nunnekör i öronen och till rytmen av "Climb every mountain" bar jag Tildan som en säck potatis på armen (hon har inte anständighet/vilja/förmåga att "hjälpa till" genom att åtminstone hålla fast sig lite utan beter sig mer just säcklikt) samt höll krampaktigt i Hugos lilla vantförsedda hand medan jag sköt/föste dubbelvagnen framåt med mina magmuskler (skämt, Hahaha magmuskler! - magfläsket menar jag). Varför åkte inte barnen i vagnen undrar ni kanske. Ni förstår. De ville inte det idag. De gör så ibland. Trilskas. Utan förvarning. Och utan anledning. Alltid båda två samtidigt.

Hur fan bar hon sig åt, Maria? Det började jag fundera på när Hugo stannade vid staketet för att kasta sten (nej det får han inte göra). Han hade väl sju ungar den där von Trapp? Hur kunde Maria förvandla sju odrägliga rövare till små lydiga hundvalpar? Och de var ju inte ens hennes egna barn! Var det gardinlekkläderna eller alla härliga sångupptåg? Skulle inte tro det! Jag dressar mina små i lyximport från England som ni vet och varje dag sjunger jag egna hittepålåtar om livets ljuspunkter som tandborstning och strumppåtagning. Ingen disciplin föds ur det. 

Kanske hon hade det lite förspänt ändå  med siitt nunnepåbrå och gudfruktiga namn. Jag menar att hon kanske hade fått ett naturligt pondusingivande sätt inmurat i ryggraden. En annan har kanske istället förärats en större utmaning för att sona sina synder. Med namnet Malin som härstammar från Magdalena 😳 kunde man väl inte vänta sig att varje morgon skulle förflyta friktionsfritt precis. 

Sen hade ju Maria faktiskt en visselpipa...
↑