Dragqueen
Jag var bara tvungen att testa. Givetvis. Att slippa sminka mascara. Ljuvliga tanke. Vilka oceaner av tid som skulle sparas. Tänk er att vakna varje morgon, rulla deo i armhålan och sen vara färdig. Ja, just det - med risk för att låta lite stereotypt könsnormativ men - så har visst alla män det! Ja, jag vet. Jag skulle bara kunna sluta sminka mig. Men jag är - ska erkännas - för fåfäng. Det kunde man kanske inte tro med tanke på de senaste årens mysbyxehäng. Men det har varit ofrivilligt och postgraviditetsmässigt nödvändigt.
Hur som helst, jag bokade tid på en salong i centrala Göteborg och inställde mig 09.45 i morse. På en tvärgata till Östra Hamngatan låg salongen uppdelad i två lokaler på varsin sida av gatan(?), precis jämte scientologikyrkan och gaybaren Gretas. Jag anmälde mig i receptionen och blev hänvisad till ett bås. I högtalarna spelades Mariah Careys "Can't live if living is without you" fast på thailändska.
En liten tjej dök upp och pekade på britsen.
"Ligga ned!" sa hon uppfordrande.
Jag lade mig.
"Skor av!" befallde hon.
"Javisst". Jisses, det var krut i den lilla damen.
Så påbörjades projekt klistra igen mina ögon kändes det som. Jag tror att det var tejp hon använde, oklart eftersom jag blundade. Tejpen klistrades så som jag upplevde det, kors och tvärs över ögonlock, ögonglob och fransar. Lätt panik. Obehagskänsla inombords. Om man skulle ta och bara glutta lite. Jag försökte lyfta ögonlocken men de satt fast. Klump i halsen och växande panik i mellangärdet. Starkt tvångsmässigt behov av att titta. Gud, tänk om jag aldrig mer skulle kunna öppna ögonen. Tänk om förlängningsutövaren i själva verket var någon form av sadist - tänk er filmen "Tandläkaren" fast med ögonfransar. Huva!
"Close!"
Men va? Vad sa hon? Close. Stäng. Jag hade ju igenklistrade ögon. Vad menade hon? Låtsades att jag inte hörde. Hon började pilla och killas på vänsterögat. Så suckade hon och mumlade något på thailändska.
"Jag kan inte göra! Du blinkar hela tiden!" bannade hon irriterat.
Blinkar? What? Mina ögon satt ju fast.
"Det svider lite" svarade jag ynkligt.
Hon puffade något på ögat. Pyste luft liksom. Pillade igen. Gud vad obehagligt det kändes. Inte smärta. Mer psykologisk härdsmälta. Som hypokondriker och orossjäl är det svårt att tänka på något annat - eller somna(!) som några av möhippetjejerna hävdat att de gjort.
"Aj!" vrålade jag när en pincett nöp mig i ögonvrån.
"Inte farligt. Göra lite ont. Jag gjorde också första gång."
"Öööh..."
"Stora ytor. Stor lokal. Bra. Bara lite. Bra."
Det var helt obegripligt att hänga med i samtalet så jag svarade:
"Jaha, bra."
Så drogs tejpen bort. Och mina påsar under ögonen blev sannolikt dubbelt så djupa.
"Nu klar. Du kan titta spegel där."
Så försvann tjejen blixtsnabbt. Jag öppnade ögonlocken. De fungerade som vanligt. Jag såg lite suddigt och kände mig alldeles yr som om jag badat bastu i flera timmar. Vaggade fram till spegeln och... The moment of truth. Skulle jag se in i blicken på en dragqueen? Skulle jag behöva gå hem och klippa ned fransarna? Nej, det såg faktiskt riktigt bra ut. Jag såg inte längre sjukligt trött ut. Mer normaltrött med en touch av fräschör. Så underbart. Skyndade mig hem till grannen för att visa upp resultatet.
"Nu kommer transan!" ropade hennes barn förväntansfulla när jag klev över tröskeln.
Nu längtar jag tills imorgon. När jag kliver upp, rullar deo i armhålan och ser ut som Christer Lindarw utan att behöva lyfta ett finger. Vill göra ännu mer tidsbesparande och skönhetsförhöjande ingrepp, typ tatuera in eyeliner. Fler förslag mottages tacksamt!