Namngivning
---
Till min dotter
Vad jag är glad att få inleda ett tal med de orden. Du förstår Tilda. Jag har alltid önskat mig en son och en dotter. Trots att det inte riktigt är politiskt korrekt att önska. Trots att alla egentligen önskar, oavsett vad de säger.
När vi väntade på dig Tilda hade vi det lite tufft i vår familj. Det var mörkt och dystert. Kämpigt. Ibland undrade vi om det skulle gå. Så innerligt tacksam jag är att de där själsdödande tvivlen aldrig slog rot. För du, min älskade dotter, är så önskad.
Du hade bråttom ut i livet. Såklart. Överrumplade både barnmorska och pappa. Men inte mig. Jag visste att du skulle ha bråttom. Efteråt var du alldeles lugn på mitt bröst. Tittade allvarsamt i mina ögon. Och jag i dina. Som om vi slöt en pakt. Du och jag mot världen. Du och jag. Min dotter.
På nätterna sov du på mig. Ditt silkeslena ljuvliga lilla hårsvall kittlades i halsgropen. Och jag kände mig nästan religiös. Jag ville att det skulle finnas en Gud jag kunde tacka. Jag var så tacksam att demonerna hade skingrats. Att vår familj var den underbaraste. Att vår fantastiske Hugo hade fått en lillasyster. Du läkte oss Tilda. Du läkte vår familj.
Vilda Tilda. Den beskrivningen är med verkligheten överensstämmande. Jag måste spänna fast dig i barnvagnen för du vill inte sitta still. Fingrarna ska alltid röra vid något. Blicken far åt alla håll. Milda Tilda. Du lutar huvudet mot min axel när du är trött. Du är så innerligt önskad. Så innerligt älskad. Tilda. Min dotter.
---
Så här kan det se ut när alla gästerna har gått hem.

Och så här ser det ut när familjen tar igen sig efter kalas.
